Dokumentär om feminister

Feminister hur tänkte de?

Jag har sett dokumentären av Johanna Demetrakas på Netflix. Det är en film om feministiskt uppvaknande. Filmen inleds med  fotografier av kvinnor mellan åren 1974-1977  tagna av fotograf Cynthia Macadams. Hon hade önskat att få fota kvinnor eftersom hon tyckte att kvinnorna såg annorlunda ut pga feminismens andra våg. Hon började fota kvinnor hon kände, som konstnärer,författare och aktivister. Hon  gick småningom över till att fota kvinnor på gatorna i New York och L.A.  Citerar direkt ur filmen:  " Hon fångade dessa kvinnor i ett ögonblick då de kände sig fria att vara de de var". Nu 40 år senare i den här filmen får vi träffa en del av dessa kvinnor och tittar på hur kulturen var då och hur den är idag. Under filmens gång ser dagens unga kvinnor på bilderna och även modellerna själva. De är alla överens med Cynthia Macadams, visst ser man en styrka i kvinnornas ögon och kroppspråk.
Skärmbild

"I was born resilient" Jane Fonda


Alla kvinnor som är med i filmen är intressanta och spännande. Jag blev speciellt berörd av skådespelare Jane Fonda och violinisten och kompositören  Marcy Vaj.  

Be a good  girl

När Jane  Fonda var liten älskade hon att klättra i träd och hon fantiserade om att leda en armé som Jeanne d'Arc. Fonda pratar bla om hur hon fick höra i barndomen att hon ska vara en snäll och duktig flicka. Hon resonerar vidare att de betyder att vi egentligen inte är snälla av naturen. Eftersom vi skall vara snälla, be a good girl. Den här tanken var som aha upplevelse för mig, det är ju sant när jag tänker på mig själv. Jag hade temperament som liten, visade känslor men visst fick jag höra om det!  Nej flickor ska vara snälla och inte vara arga och tvära. Jag hoppas flickor uppfostras annorlunda idag.  Jane Fonda menar att vi flickor är viljestarka men vid puberteten ändrar det ofta eftersom de börjar bli frågan om att bilda parförhållande. 

Kolla in trailer i linken!

Marcy Vaj

Marcy gick i college men fick inte så bra vitsord och hon hör sina föräldrar diskutera om det. Då säger hennes pappa att de spelar ingen roll hon ska ju ändå gifta sig snart och bli fru. Dessa ord kan hon ännu idag höra i sitt inre och hon minns att hon tänkte vid  tidpunkten att något annat kan jag väl också bli.Tiden gick och Marcy gifte sig. Men med tiden blev hon mer och mer deprimerad. Tills en dag då hon kvicknar till. Då står hon med en filt över huvudet i sovrummet och säger till sig själv det här är inte jag. Det var så gripande tycker jag. Hennes räddning blir musiken närmare bestämt violinen, som hon har fått av sina föräldrar. Marcy Vaj är sedan länge en känd och skicklig musiker.

Filmen är full med intressanta kvinnor och man får en inblick i feminismen på 1970 talet i USA. Rekommenderar!!!


Ha en skön helg!



Kommentarer